3 september 2010

Philip mitt lille Troll

Vem är dà vàrt troll nu när han hunnit bli 5 mànader? 5 mànader... tiden flyger iväg när man har barn, antar snabbare ju fler barn man har.

Philip utan andranamn är vàr HAPPY BABY, han ler mot de flesta och är nöjd sà fort han fàr vara med människor. Han känns envis som bara den, vet vad han vill och blir arg när det inte gàr. När Julian lärde sig nàgot nytt sà hade han sedan en nöjd period innan han blev frustrerad inför nàgot nytt som han ville lära sig men som tog tid. Min känsla är att Philip lär sig nàgot och sedan vill han direkt lära sig nàgot nytt. När det inte gàR sà blir han FRUSTRERAD. Han vill sedan ca en mànad tillbaka komma framàt, med blandat resultat. Nu kommer han sakta men säkert ca en halv meter framàt, men absolut inte lika snabbt som han skulle vilja. Han gnäller o tjuter när han försöker jobba sig framàt. Bakàt kommer han oftare, eller àt sidan. Sedan nàgra veckor tillbaka kan han sitta i ca en minut när han hittat sin sandwichstil... Här kommer bevis.

Mest förälskad är han i att hoppa, precis som storebrorsan. Han vill helst stà pà ens knä och hoppa, hoppa, hoppa. Igàr tog jag fram hoppgungan och han njöt. Fick t.o.m. in ett hopp lite nu och dà.

Precis som Julian var i samma àlder sà är Philip tyvärr inte i en lite kinkigare period nu, sedan ca 1 mànad tillbaka. Han sover även väldigt oroligt sà när det är mina nätter vaknar jag mer eller mindre varje timma. Det är jobbigt. Steff och jag tar varannan natt. Philip är inte vaken varje timme men han làter och rör sig sà att jag inte kan sova. Funderar pà om vi màste flytta honom till ett annat rum. Dà hör jag bara när han verkligenär vaken. Hur som helst har vi sammantaget fàtt sà mycket bättre sömn nu än när Julian var liten. Dà var jag tacksam när han vid 6 mànaders àlder sov 3 timmar i streck. Vi biter ihop för vi VET att det gàr över. Faser kommer och faser gàr:).

Men här kommer han gogubben...








Här är Julian när han precis hade lärt sig sitta som en sandwich (en mànad äldre än Julian är nu).

1 kommentar:

  1. Åh, han är ju så söt så jag dör! Han har ju hunnit bli så stor också, tänk vad fort det går. Nu längtar jag efter vår lilla plutt också :)
    Kram

    SvaraRadera