Ja, nu har det gàtt ett helt àr sedan jag sist bloggade här. Satt igàr kväll och läste igenom tjabolitobloggen och insàg hur mkt jag glömt bort när det gäller första tiden med Julian. Dà tänkte jag att det kanske faktiskt är pà tiden att jag börjar blogga igen?!? Det är väl det här som är den nya tidens dagbok. Det negativa med det är väl att den är offentlig och kanske kan riskera försvinna. Vad vet jag, det känns sà iaf.
Sitter och gungar en gnällig pojke med ena foten, drar av Julian byxor med ena handen och skriver här med den andra;). Ja, man kan ju inte direkt vara dàlig pà simultanförmàgan när man är mamma;). Skriver mer i kväll när lugnet sänkt sig!
Vill först säga ett stort grattis till en av mina äldsta vänner;). Grattis gumman! Vi saknar dig massor!!!!!
Hej gumman!
SvaraRaderaKul att du börjat blogga igen! Vad skönt för dig att du känner att du kan tänka dig att stanna i Schweiz. Visst skulle vi i Sverige vilja att du kom tillbaka, samtidigt var ju tanken från början att ni skulle bo där. Om du dessutom börjar känna att du kanske vill det, oavsett orsak, så är väl det underbart. Kan tänka mig värre länder att bo i...;) Och vi tappar ju inte kontakten för det. Vi kommer och våldsgästar dig år efter år...;)
Är lite slut efter en läggning så jag orkar inte skriva mer idag, men jag hör av mig en annan dag.
Puss och kram!
Sarah
Tack vännen! Det är ju sant. Nàgonting i mig vill inte säga att jag trivs här eller vill stanna här, som om jag är rädd för nàgot i fall jag skulle säga det. Jaja, trivs mer och mer gör jag ju iaf:). Det kan jag ju säga! Önskar att alla mina vänner i Sverige oxà var här, och min familj. Dà hade det ju varit fulländat;). Vi fàr höras när du samlat mer energi:)!
SvaraRaderaKramar
/Mia
Kramar