28 september 2010

Schweiz

Hit skulle jag vilja àka en dag. Sà obeskrivligt vackert.

Lapics foto

Svävade pà moln

Vet ni känslan av att ha hàllit andan hela dagen och sedan äntligen kunna andas ut?!! Sà var det för mig igàr. När jag làg där hos tandläkaren och hon "drog" i tänderna, rispade i dem... trodde jag hjärtat skulle banka ur kroppen. Helt tyst var hon. Det föredrar jag iofs jämfört min erfarenhet fràn Sverige där de pratar ett spràk jag inte förstàr. K1,e3... Dà brukar jag hela tiden tro att de där koderna är karies. Jag hade varit inne pà internet o kollat priser innan och trodde hjärtat skulle stanna. Mitt drömsenario var ju "endast" 5 hàl plus att dra visdomstanden och det skulle isf kosta kring 14 000 kr :=/.

Hon sa att jag hade lite tandsten för att ha väntat i 7 àr men att den var väldigt hàrd. Jag trodde att tänderna skulle följa med när hon skrapade bort den, vilken tid det tog.

Summa kardemumma: när hon väl berättade hur det stod till kunde jag inte tro mina öron. 1 hàl som jag hade haft tur med. Hade jag väntat längre hade det kunnat gà riktigt illa för den tanden. Ett början till hàl men om jag LOVADE att gà pà regelbundna kontroller (en gàng per àr räcker för mina tänder) sà behöver jag inte göra ngt àt det hàlet. Visdomstanden bör jag dra. Egentligen alla fyra i slutendan men tvà har ju inte kommit fram än och en har jag inga problem av sà de kommer jag att vänta med. Hon sa att den jag kommer att behöva dra màste opereras ut och att det kommer att vara komplicerat (syns bara en del av tanden, den har ingen plats o ligger konstigt). Därför fàr jag räkna med att den kosta ca 5000 kr.

Jag kan inte beskriva känslan jag hade efteràt. Ville skrika av glädje, hoppa omkring och andades kraftigt ut, gàng pà gàng.

En sàdan oro i sà mànga àr pga skräcksenariot i mitt huvud... helt i onödan. Nu ska jag iaf gà dit i aug varje àr. Nu ska bara lagningen och visdomstanden tas itu med o sedan behöver jag inte tänka pà tandläkaren pà drygt ett àr :).

Hon sa att jag hade väldigt bra tänder samt bra tandborstning att tacka för att det gàtt sà bra trots att jag väntat sàààààà länge. Tack tack tack Gud o mamma och pappa för att ni gett mig bra tänder ;).

27 september 2010

Ingen bra dag

Usch, idag har dagen kommit som jag har fasat för i sisàdär 5 àrs tid. Mitt första tandläkarbesök pà 7 àR... SJU ÀR!!!!!!!!!

Dà hade jag början till 7 hàl mellan tänderna... sedan cola mer eller mindre varje dag. 2 visdomständer som förmodligen màste opereras bort.

Kan ni förstà att jag känner mig lite som att jag stàr vid ruinens brant. Fasar för domen!

Hoppas pà att det bara är 5 hàl som màste lagas nu samt en visdomstand dras sà kan jag ta resten om ett halvàr eller sà. Det skulle vara en dröm för mig, marddrömmen är att jag har smà hàl mellan alla tänder och i alla tänder :(

25 september 2010

...

JAG HAR INGA MAGMUSKLER!

Intressant läsning


Idag tog jag med storkillen till stan. Var jättemysigt att bara vara vi tvà även om regnet vräkte ner och vi sprang mellan alla affärer. I en bokhandel sàg jag den, boken jag bara màste ha.

3 096 dagar av Natascha Kampusch. Tjejen som blev kidnappad i Österrike och levde 8 àr isolerad i en källare, kommer ni ihàg?

Nu ska jag slà tvà flugor i en smäll... intressant läsning och samtidigt förbättra tyskan;).

24 september 2010

Praktisk sits


Nu har jag införskaffat en sits till Philip sà att han och Julian kan bada "själva" utan att jag behöver sitta och hàlla i lillemannen. Tror att jag ska testa det om ett tag. Sedan fàr ni bildbevis!

Vardagsprat

Sà här kan det làta en vardag vid middagsbordet hemma hos familjer B-L.

Jag: Vilka fina pojkar mamma har, en stor och en liten!
Julian: Nej, vi har ju tvà stora (pekar pà sig själv och mig)
Och sà har vi ju en pappa
Oj, det kliar i baken (kliar sig)


Philips första skor

Sà farligt var det ju inte.

Idag var Philip pà 6-mànaders kontroll. Eftersom jag pà Julians 6-mànaderskontroll blev tillsagd att inte ge honom sà mkt banan (mat) eftersom han var sà stor kände jag mig lite orolig idag. Hade pà känn att han skulle vara 9 kg samtidigt som han är ganska kort ;). Etersom jag nu dà är en sàdan erfaren mamma lärde jag ju mig efter att ha följt Julians utveckling att en stor 6-mànaders inte är ngt att vara orolig över eftersom det snart rinner av när de rör sig mer. Julian var, vid 6 1/2 màn 8600 g och 68 cm.

Philip är nu vid 6 màn: 8440 g och 66 cm. Han följer sin kurva bra. Har dock klättrat upp lite i längd. Huvudstorleken ligger lite under medel. Julian har legat högt upp pà kurvan i huvudstorlek. Det märks vilken av föräldrarna resp, tar efter;). Steff har ett stort huvud och han har berättat att pà hans första klassfoto sàg det ut som en massa barn och sà ett huvud där han stod:). Sötis!





21 september 2010

Jo, det verkar ju som att det stämde

Idag kan man läsa här i DN att, enligt en studie av united minds, 32 % av väljarna som 2006 röstade pà socialdemokraterna övergav dem i àrets val pga sammarbetet med vänstern. Det var ju min gissning, och det visar ju att det inte bara var jag som irriterade mig pà Ohly och deras politik. Hoppas nu att socialdemokraterna skippar blockpolitiken och ser till sin egen politik igen. Det som är häpnandsväckande är att den största delen av dem som lämnade partiet gick direkt över till moderaterna. Det visar ju om inte annat att socialdemokraterna màste ha rört sig en hel del mot mitten. Har svàrt att tänka mig att de som röstar pà vänsterpartiet skulle göra en sàdan omvändning.

Sà gör er självständiga igen socialdemokraterna sà kanske ni eller MP t.o.m. fàr min röst i nästa val ;).

Det vore ju om ngt häpnandsväckande!

20 september 2010

Det finaste jag har...

Kommentarer

Ni som bloggar misstänker jag vet hur mkt mer motiverande det är att skriva när man tror att ngn läser. Eftersom jag nu äntligen tagit tag i bloggandet igen fàr ni jättegärna kommentera sà att bloggen hàlls kvar i liv. Jag har ändrat i inställningarna sà nu kan alla kommentera!

VI GILLAR OLIKA!

Einsideln

När mina föräldrar var här i maj sà hyrde vi en bil och àkte till en liten stad nära där vi bor, Einsideln. Det ska vara väldigt vackert där och det är Simon Anmanns hemort. Tyvärr valde molnen just den dagen att täcka bergen sà det verkade lika platt som Uppsala och det var otroligt ràtt. Till ràga pà allt fick jag bröstinflammation just dà och satt pà restaurangen och hade frossa.

Nu i helgen vaknade vi till fint väder och tänkte att nu gör vi ett nytt försök. Vi packade oss in i bilen och brummade iväg. Väl där sänkte sig molnen àterigen ner över bergen. Vi hann dock se att det finns berg där, vi hann se hoppbackarna och tro det eller ej men det fanns tydligen även en stor sjö där. Sihlsee. Vi hann även förstà att vid fint väder är det otroligt vackert där!

Tydligen är Einsideln inte vàr lyckostad men vi vet iaf att det màste vara vackert om vädret tillàter. Där finns även ett stort kloster och en klosteraffär där de bl.a. säljer nunnornas egentillverkade vin. Ja, alkohol är helt ok för katoliker. Steffs mormor som är mkt strik katolsk gör sitt eget vin. Brännvin t.o.m. tror jag ;).





Varför blev det som det blev?

Pà facebook blir det inga mer politiska debatter men här kan jag ju faktiskt fortfarande skriva vad jag anser.

Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val nàgonsin och jag är sà oerhört tacksam att Mona Sahlin var sà rak och benämnde detta med de rätta orden... de har inte lyckats fà tillbaka folkets förtroende. Jag tror att detta till stor del beror pà att de valt att sammarbeta med vänstern. Det är inte ofta jag har irriterat mig över det Sahlin sagt under valrörelsen men vänstern, Lars Ohly, har det väl inte direkt varit en nyhet att jag irriterat mig pà. Om man är för extrem och nedvärderande i sina àsikter mot de som tänker annorlunda förlorar man dem, riskerar förlora mng iaf. Ta lärlingsfràgan t.ex, det vart ju inte ens tydligt i debatten att de röd-gröna ocksà arbetar pà ett lärlingsförslag. Ohly var sà extremt emot ideen att jag inte ens kunde tänka mig det alternativet hos dem. Hade varit kul att höra vad sossarna och MP tyckte. Probelmet var att de höll varandra sà hàrt om ryggen för att vinna förtroende som ev. regering att ens àsikt blev den andras. Vänstern är inget vidare omtyckt parti, det är sanninge, och det har socialdemokraterna förlorat pà enligt mig. De röd-gröna màste inse att mànga människor i Sverige vill gà en annan väg än tidigare. Socialdemokraterna màste se över hur man kan anpassa sin politik till dagens krav och inte som deras bundsförvant (Ohly) skylla pà allt annat än sig själv. De behöver inte tappa sin välfärds och människovärdespolik för att de gör det. Mona skyllde intei fràn sig och àterigen vann hon stort i mina ögon pga det. Människor uppskattar rakhet och att man kan stà upp för sina misstag. Alliansen förlorade i mina ögon mkt pà att de inte stod upp för vissa misslyckanden och Ohly förlorar lika mkt pà det.

Jag vet att mànga röd-grönaanhängare inte anser att de nedvärderar andra som tycker annorlunda men väldigt ofta känns det sà pga hur de pratar till de som röstar höger, eller stàr i mitten. Det här màste man sluta med om man vill bli starkare igen. Ingen tycker om att direkt el indirekt bli baktalad, det är ett faktum, oavsett om de menar som det làter eller inte. Om de inte menar att man inte uppskattar människovärde om man röstar pà alliansen màste de tala mycket tydligare för att undvika detta missförstànd. Alldeles när valet var klart gick Ohly ut och pratade om förlusten av människovärdet och hur han hoppas att det i framtiden blir viktigt igen. MÄNNISKOVÄRDET ÄR BLAND DET VIKTIGASTE FÖR DE FLESTA SVENSKAR, DET VIKTIGASTE även om man inte röstar vänster.

Jag väger det lika tungt som andra men anser att det kan finnas en annan väg att gà. Om man stàr och indirekt säger till svenska folket att de som tycker annorlunda inte värderar människovärtet tappar man lojaliteter för det gör sà mànga förbannade. Det är nedvärderande! Det har man tappat pà! Om man dessutom, som Ohly gjorde igàr, beskyller mànga problem pà att överklassen berikas, gör man även där sig själv en otjänst. Sverige förlorar inte pà att fà fler rika. Sverige förlorar om man tar àt de fattiga för att ge àt de rika- ja, men det kan man hitta vägar för att undvika.

Sedan till det allra mest förskräckliga, Sverigedemokraterna. Tack Peter Eriksson, man kan inte sà enkelt förklara deras intàg med att skylla pà högerextremism i Europa, och att titta pà hur stark högern blir i Sverige (det är extremt FEL av Beatrice Ask att indirekt jämföra vänster o SD, lika fel av Ohly att dra paraleller mellan borgarna och SD). Alla màste se till sitt eget ansvar och inte skylla ifràn sig. Sverige har misslyckats med sin invandringspolitik och det har gjort att alldeles för mànga sökt sig till ett part som tar upp den fràgan pà sin agenda.

Det här kommer att tvinga Sverige till en förändring och ska man se ngt positivt med deras framgàng tror jag det är just detta, och det är en stor posituov förändring. Nu MàSTE Sverige en gàng för alla lägga grunden till att svenska invandrare fàr det bättre och kommer in i samhället. Sà jag vet att man förfasas över det här, men glöm inte att det som sà länge legat i det fördolda har kommit upp till ytan nu. Dà är det ju faktisk som lättast att bekämpa det!

Hoppas blcokpolitiken slutar iom detta val. Den har jag sett som väldigt negativ och hoppas att man vid nästa val röstar pà partier igen!

Vill tillägga att jag inte tror att det är Sahlin som misslyckats i det här valet. Enligt mig har hon, tillsammans med Maria W varit väldigt bra i debatterna. Problemet ligger än en gàng djupare än sà.

19 september 2010

Det är en sorgens dag...

... att Sverige har fàtt in ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Nu màste alla ta sitt ansvar och se till att grunden till att de lyckades med det röjs undan. Ber e bön att de inte fàr samma framgàng som Schweiz STÖRSTA parti, SVP, som är främlingsfientligt (dock i mindre skala än SD).

Ben and Jerry`s vidgar sina horisonter

Här i Schweiz finns en matkedja, migros, som har som affärside att bl.a. kopiera kända produkter, byta namn pà dem o sälja dem billigare.

Rivella blir Mivella osv.

Nu har turen kommit till Ben & Jerry`s (den kända, otroligt goda glassen). De som äger Ben & Jerrys har dock protesterat mot detta.

Vad sägs om att gà och köpa en... JANE & MARY`S!

18 september 2010

Splittring

Tycker sà ofantligt illa om det här valet just nu. Val är kanske alltid smutsiga, kanske är det bara jag som inte upplevt det sà innan. Kanske är det inte smutsigt, kanske är det bara jag som upplever det sà pga att jag är känslig?!

DEt är jobbigt att vara vänner och stà pà olika sidor i ett val där det är pajkastning pà hög nivà. Jag har aldrig upplevt det till den grad jag upplever det nu. Kanske för att de flesta runt mig är vänster (iaf dem i Sverige) och oppositionen är ju oftast den som ropar högst för att slà bort den sittande regeringen. Men nu känns det jobbigt. Nu känns det som om gränsen mellan person och sakfràgor börjar suddas ut, kanske för att det bara är en dag kvar o nerverna kommer in mer och mer. Vet att jag svamlar just nu men màste skriva av mig, hur jag känner det.

Jag bor ju inte ens i Sverige nu och pà ett sätt känner jag att jag inte har en rätt att lägga mig i valet. När jag väl kommer in i det blir jag sà lätt uppe i varv o sen är jag igàng. Önskar att jag inte var sà.

Jag är i mitten, jag känner mig inte vänster och jag känner mig inte höger och den känslan kommer förmodligen att stämma mer och mer ju längre jag bor här. Jag ser hur bra välfärdssystemet är i Sverige, pà flertalet sätt om än inte alla, och vet att det har vi vänstern att tacka för. TACK! Samtidigt ser jag att det kan fungera bra även pà andra sätt, det gör det ju här i Schweiz och det är ändà inte som i USA vilket svenska vänstern har en tendens att hota med sà fort man pratar privatiseringar.

Förut i valen kunde man säga att man höll med ett part i mitten ex. kd och det var ganska ok. Nu upplever jag det som att man röstar pà block och dà är man i andras ögon moderat om man röstar pà kd (vilket jag inte gör;)). Tycker att det är oerhört synd att det blivit sà. Jag är närmare MP än moderaterna i mng fràgor men bara för att "mitt" parti ràkar tillhöra högerblocket sà hamnar jag automatiskt làngt ut i högerhörnet.

Sààààà less och och trött och känslig. Alliansen är inte ondskan själv. De röd-gröna är inte godheten själv. Vet att ingen har sagt det men det är ju sà flertalet indirekt fàr det att làta!

God natt


God natt, sov gott, slumra sött... önskas fràn ett sömnigt Zürich! Saknar er alla mina bästaste (;)) vänner i hela världen!

17 september 2010

Smà stunder

Jag har världens finaste barn!!!

Julian brukar drabbas av akut trötthet varje gàng vi varit pà affären. Om han sparkat sparkcykel dit orkar han inget mer sà fort vi lämnar affären. Det slutar alltid med tjafs mellan oss och att jag fàr släpa sparkcykeln och maten med honom stàendes pà stàbrädan. När han väl gàr själv brukar jag inte fà hàlla honom i handen ex. när vi korsar vägar, det tycker han inte om.

Idag skulle jag till affären men när jag skulle lämna de mina pà bussen ville Julian följa med mig... men han kommer inte att vilja gà hann jag bara tänka innan bussen for iväg med Steff, Philip och vagnen. Väl ute ur affären säger Julian- jag vill stà pà stàbrädan!!! Jag förklarar att vi ju inte har nàgon vagn sà att han màste gà. Bära säger han dà men protesterar tack och lov inte när jag nekar. Han gick och gick och gick, utan protest.

Väl hemma känner jag den där härliga värmen fràn den lilla handen i min hand och inser att han hàllit mig i handen hela vägen hem. Det är smà stunder men sà värda att minnas:).

Nàgot att se fram emot.

Om snart 1 vecka och 5 dgr förgylls min vardag i 6 dagar. Dà kommer min underbara vän Sarah hit med sin familj. Det ska bli sàààà roligt och jag längtar, längtar, längtar. Julian lär vara fullt sysselsatt med Simon och smàknattarna kan ligga och titta pà varandra och dela hemligheter. Vi vuxna fàr tjattra!

Det är sà mycket jag skulle vilja göra när de/ni kommer men jag blir sà frustrerad över att allt är sà dyrt här i Schweiz. Kollektivtrafiken är ett ràn för turister. De flesta av oss som bor här köper en halvtax varje àr för ca 1000 kr och dà fàr vi utnyttja all kollektivtrafik för halva priset (vilket iofs även det är ett ràn, men ändà bara hälften sà dyrt). Det är faktiskt billigare att àka bil här än att ta tàget/bussen... Känns som att nàgot gick snett där i miljötänkandet;)!

Kanske kan vi ta oss hit?







Faller det er i smaken? Det är nära där vi bor och Steff har sà länge velat àka dit. Finns jättebra lekplats! Det är sàààà vackert här i Ostlandet! Som balsam för själen:). Har man tur kanman se stenbockar där! Nu ska vi bara be en bön om fint väder.

Detr badstället finns det oxà men det är verkligen ett ràn. Ev skulle ju the boys kunna àka dit!

Det här stället är roligt och har humana priser. Kolla bildgalleriet.

Äntligen ett gymnasium för alla!

Mànga fràgor i valet känner jag mig kluven till och stundtals kan jag hàlla med de röd-gröna och stundtals alliansen. Igàr pà debatten diskuterades äntligen även andra ämnen än jobben och sjukförsäkringarna. Jag har länge tyckt att Sverige har nedvärderat de som är praktiskt kunniga genom att sätta allt ljus pà teortiska utbildningar och försvàra enormt för de som inte har det intresset. NU kommer det äntligen förslag för lärlingsutbildningar och jag stàr helt fràganse inför hur de röd-gröna kan vara sà emot det.

De säger att det är att stänga dörrar, när det enligt mig är helt tvärtom- äntligen öppnar de upp ett gymnasium för alla, inte bara de som är studiemotiverade och vill gà vidare till högskolan. Fine- det finns mànga som är studiemotiverade även bland de som gàr praktiska linjer och flertalet av dem slutför ju sina utbildningar. Problemet är bara att det finns VÄLDIGT mànga som slàs ur den svenska gymnasieskolan helt i onödan. Hur mànga gànger genom àren har vi inte sagt att tänk om det hade funnits lärlingsmöjligheter när min bror gick i gymnasiet... Kanske hade han dà haft en yrkesutbildning nu och även en självkänsla som inte var knäckt när det gällde studieplanet.

De röd-gröna vill att alla ska ha samma möjligheter att läsa vidare pà universitet. Jag tror att det är större chans att de här eleverna med nu knäckt självkänsla läser vidare om de först fàr en chans att bibehàlla sin självkänsla genom att inte slàs ut.

Ja man kan vrida och vända pà allt. De röd-gröna kallar sig ett abretarparti men för mig känns det som att de nedvärderar flertalet yrken. Att som Ohly stà och säga att framtiden handlar om ännu mer tekniskt kunnande och att därför alla màste gà "samma teoretiska gymnasium" är ju att stà och säga att alla människor är likadana. Jag tror faktiskt fortfarande inte att en snickare màste vara en hejare pà historia och snickare behövs lika mkt som en som jobbar med datorer. Om han vill vara en hejare pà historia kommer ju den möjligheten att finnas.

Här i Schweiz gàr fler lärlingsvägen än vanligt gymnasium och vet ni vad det intressanta är, lika mànga (ev. nàgot färre)gàr vidare till universitet som i Sverige. De som inte gàr vidare till uni har de flesta av dem riktiga jobb efter att ha varit lärlingar. Ungdomsarbetslösheten är väldigt làg i Schweiz, ja arbetslösheten öht. Steffs bror var lärling. Han var extremt studietrött och valde den "lättaste" vägen. Han hade kunnat valt en väg som gjort att han bara behövde läsa till ett àr för att sen gà pà unuversitet men han valde den med minst studier. Han blev mekaniker och har jobbat som det i flera àr. Nu ville han för ngr àr sedan börja studera, dà hade han motivationen. Han fick läsa i 3 àr (mkt i de flestas öron) och nu har han pàbörjat sin utbildning som pilot. Ska tillägga att han är ett arbetarbarn. Stängdes dörren i hans ansikte? Nej, enligt mig öppnades den. Hade han gàtt i den svenska skolan hade han förmodligen (kanske inte?!?) inte slutfört ett gymnasium och hade dà ändà haft en väldigt làng väg att gà för att gà universitet, hade haft en knäckt självkänsla och kanske varit arbetslös- sysslolös.

DET ÄR FÖR MIG ATT STÄNGA DÖRRAR!

I stora delar av europa finns det här systemet och det fungerar bra. Varför ska vi i Sverige "alltid" slà oss för bröstet och tro att vi är bäst pà allt. Sverige kan oxà behöva lära av andra. Allt utifràn behöver inte hota vàr välfärd och jämlikhet!!!

Ska tillägga att jag vill undvika pekpinnar här om vem som gjort vad historiskt sett. Jag vill för en gàngs skull kunna ha en debatt kring en sakfràga och hàlla mig i nuet. Är sà trött pà all pajkastning om vem som gjort vad. Behov i nuet kan man väl diskutera i nuet ibland?

13 september 2010

mmm

Sà fin men sà dyr. Drömma kan man ju alltid.



jacka fràn Mini a Ture

Det där med begrepp

Det är ju inte direkt lätt för en treàring att förstà tidsbegrepp. Genom att höra Julians respons pä mina tidsbegrepp förstàr jag hur ofta jag använder dom och vad han inser att innebörden är.

Vid tàgstationen 5 promenadminuter fràn oss säger jag

-snart är vi hemma!
- nej nuuuu är vi ju hemma!

Just packat Julians väska för att han ska àka till sin farmor.

- nu ska du gà pà toaletten för sen ska du ju till murli
- nej inte sen, NU ska jag ju till Murli, mamma tänkte fel... fnitter

För honom är sen evighetslàngt borta och snart ganska làngt borta. Antar att jag säger sen och snart ganska ofta;)
När jag säger och sen sà ska vi snart dà är det ok... men det är ju inte nu;).

Jag är inte söt jag är...

Ja, ni som känt mig LÄNGE kommer aldrig att làta mig glömma det...

Jag var ca 17 àr och sà less pà att jag var, allt jag gjorde var och allt jag hade pà mig var... sött! En dag satt jag omgiven av vänner och fick höra hur söt min nya tröja var...

JAG ÄR INTE SÖT, JAG ÄR COOOOOOOOOOOOOOL ekade det i rummet.

15 àr senare sitter jag vid matbordet med min treàring bredvid mig. Jag rufsar om hans hàr och säger- du är sà söt!

NEJ! JAG ÄR INTE SÖT, JAG ÄR STOR!

Där fick jag!

Rensning pà G

Ikväll när de smà liven slumrar ska jag ta och gà igenom deras gamla kläder för att avgöra vad jag ska sälja pà klädmarknaden nästnästa helg. Oroa dig inte Anniegumman, dina barnkläder ska inte säljas, de behöver ju du för nästa bebis;).

Ser riktigt fram emot att titta pà alla söta kläder igen...

ÄLSKAR er mer än livet självt!

Hur styr man reaktioner vid panik?

Igàr gick jag och la mig med huvudvärk, helt utmattade efter en händelse under gàrdagen. Vi var pà familjeutflykt med tvà andra familjer fràn vàrt hus. Dagen började bra med grillning och lek. Insàg dock att jag kommer att ha mer att göra när jag har en ettàring att springa efter.










När vi grillat klart bestämde vi oss för att àka till en restaurang i närheten där det finns en jättebra lekplats. I lekparken finns även en gammal karusell, ni vet en sàn där med stolar i luften som snurrar runt, som gungor. Barnen satt i den och hade roligt. En av mammorna berättade att den fanns där även när hon var liten.

Vi fick för oss att testa om den fungerade. I en av stolarna satt även 1-àringen. Steff sa att han trodde att det kunde vara sà att den gàr ganska snabbt, men alla vi mammor sa- nej det gör den säkert inte när den stàr här pà en lekplats. Vi trodde ju inte ens att den skulle fungera.

Jag lägger i 1 chf och vips börjar den snurra.... snurra... fortare och fortare och barnen högre och högre upp. PANIK!!!

Jag fick total panik, helt ovetandes om den skulle börja snurra ännu snabbare och högre upp sà i ren reaktion griper jag tag i Julians stol för att stoppa den (vilket självfallet inte gick kan jag ju inse i efterhand). Tydligen började Julians stol dà svinga iväg eftersom jag ryckt tag i den, men det sàg inte jag utan försökte stoppa igen. Den här gàngen 1-àringens stol. Sen Julians igen. Först dà hör jag hur Steff skriker MARIA àt mig med ett argt tonfall (han i panik över hur barnen snurrade runt i mina försök att stoppa slänggungan). Tydligen hade även ettàringens mamma skrikit àt mig men jag hade varken hört det eller var medveten om att jag ens rört hans gunga. Jag sàg hur Julians gunga svängde runt efter att jag försökt stoppa den och insàg vad som hände... hur jag bara gjorde det ännu värre.

Steff lastade över Philip pà mig, sprang fram och ryckte snabbt ut Julian och sedan ettàringen som bàda grät... (undrar just varför just de tvà grät:/). De andra tvà barnen tyckte att det var jätteroligt...

Ettàringens mamma bad sen om ursäkt för att hon skrek àt mig, vilket jag ju inte ens visste att hon gjorde. Hela händelsen var svart. Jag minns att jag desperat försökte rycka ut Julian och stoppa slänggungan och hur argt Steff skrek àt mig. Jag kände mig sà oerhört dum...

Det är ju precis sà där med panik, man har ingen aning om hur man kommer att reagera, hur logisk reaktionen är... Kan inte styra över den. Har man panik sà handlar man bara och jag drevs helt av att skydda mitt barn. I efterhand kan jag ju se hur mkt värre jag gjorde det. Vet dock att jag var tvungen att fà ut honom eftersom han väldigt lätt blir yr (hänt en olycka tidigare efter en karusell som gick betydligt làngsammare. Tror att jag reagerade värre för att jag stod sà nära karusellen. De andra stod pà avstànd och sàg oxà när den slutade öka i fart men för mig var det som om barnen bara svischade förbi. USCH!!!

Inte roligt... dumt dumt dumt. Kan tilägga att det eg màste vara förbjudet att ha den där slänggungan. Ingen stoppknapp, ingen säkerhetsstàng framför barnen, ingen àldersbegränsning och ingen skylt! Jaja, som Steffs mamma sa- nu har ju föräldrarna lärt sig att man kan offra en frank i framtiden och se efter hur snabbt det gàr innan man sätter barnen där;)!

12 september 2010

Snart, snart, snart...

... fàr jag äta den där dumlepàsen som legat i skàpet sedan vi fick Sverigebesök i torsdags. Som jag har längtat efter en ny vecka sà att jag kan njuta av en onyttig dag.....


SNAAAAAART!

8 september 2010

Hoppa hoppas...

... att det vänder nu! I gàr sov Philip, för ovanlighetens skull färre men längre pass under dagen. Han brukar bara sova 20-30 min àt gàngen (oftast 20min) och är fortfarande trött när han vaknar. I natt sov han bättre än pà länge (i ett streck till 04:00) och nu sover han sedan länge (55 min) tillbaka. Hoppas att det är ett tecken pà att sömnen börjar stabiliseras igen. Det skulle vara MYCKET välkommet!

7 september 2010

Onyttig kväll med cola

Jag har ju sedan nàgra mànader tillbaka försökt att tappa den extravikt jag la pà mig i samband med graviditeten. Förra màndagen la jag in en extra växel genom att màsta böta 1500 kr om jag bryter mot mina regler. Mina regler innefattar bl.a. en onyttig dag i veckan och träning 3 ggr i veckan. Cola endast till popcorn en kväll i veckan, onyttig dag och vid restaurang- el biobesök.Om jag däremot är sjuk eller känner mig svag i kroppen fàr jag inte träna.

Förra veckan var det lite kämpigt att stà emot colan men nu gàr det redan förvànandsvärt bra. Drack cola i kväll när jag hade min onyttiga kväll och hällde ut det sista jag hade i glaset och bortstade tänderna för att fà bort den konstiga smaken i munnen. Chokladen var mkt god men ärligt talat känns det som att jag skulle kunnat ha skippat den;). Har kommit in i en nyttighetskänsla och dà känns det inte sà bra att vara onyttig. Kommer nog ändà att fortsätta utnyttja min onyttiga dag varje vecka.... hehe.

Pà träningsfronten har det dock börjat mindre bra, blev ju sjuk förra onsdagen med halsont och dà är det ju ett stort no-no att träna. Nu har jag ju fortfarande hosta men ingen halsont sà i morgon kväll ska jag ta mig iväg till badet o simma 1000 m.

Pà lördagmorgon ska jag väga mig och försöka vàga öppna ögonen och se vad det stàr. Sedan ska jag väga mig efter en mànad till. Endast en gàng i mànaden med andra ord. Det är ju inte mkt jag behöver gà ner sà det kommer nog att gà segt. Ca 3 kg! Jag är dock faktiskt medveten om att det kanske är mission impossible att fà en "platt" mage efter 2 barn, det är ju egentligen mest där kilona är kvar.... Försöker intala mig att det är en massa extrahud jag har pà min mage, ingen fett;). Konstigt bara att huden väger sà mkt!!!



Försöka kan väl inte skada;)! Here I go!!!

Hoppgunga som barnvakt

Sà fick jag nàgonting gjort idag. Julian däckade i soffan och jag städade sà det gàr att bo här igen. Lillemannen hoppade i hoppgungan lekandes med sina favoritballonger.



Förkylning med nhl

Sedan förra onsdagen har jag haft en förkylning hängande över mig som aldrig bröt ut pà allvar. I förrgàr, när jag trodde att det inte skulle bli värre, sà bröt den ut. Det är inte ultimat att vara sjuk och ta hand om barn samtidigt, vilket säkert flera av er vet om. Trots att jag i natt väcktes av lillemannen ca 7 ggr känner jag mig konstigt nog bra mkt piggare idag, om vi inte nämner den konstanta rethostan dà. Fast kl endast är nio har jag t.o.m. hunnit röja upp lite här, liiiiite!

Det gàgna àret har Steff varit med i en "tävling" där 20 st, innan NHL drar igàng, väljer sitt eget NHL-lag och sedan tävlar de genom att under àret se hur bra de gàr för spelarna som de har valt, de fàr poäng för assist, màl, om deras màlvakt stàtt när hans lag vunnit m.m. Orkar inte riktigt förklara hur det fungerar MEN jag kommer nu att välja mitt eget val och vara med och spöa skiten ur alla;). Det enda LILLA problemet är att jag, eftersom jag är ny, fàr välja spelare sist av alla i varje omgàng. Inte sà bra utgàngsläge med andra ord. Rookin fick jag dock välja först. Sà, här kommer början pà mitt lag... (han är nr2 att draftas till NHL, han till höger är nr1, jag valde ändà Tyler Seguin för att han sàg mer ut som en hockeykille, haha)



Om nàgra dagar vet jag vilken spelare jag lyckats fà i nästa omgàng. jag ska skrapa ihop 6 forward, 4 backar och 2 màlvakter.

4 september 2010

Du màste bli som ett barn...

När jag var liten ääälskade jag att bygga lego. Jag levde mig in i arkitektvärlden och byggde hus, smà städer. När jag var kring 11 àr stoppade jag undan den där drömvärlden i legolàdan och den förvarandes sedan i en làda i förràdet.... tills i somras. I somras bestämde jag mig för att Julian var tillräckligt stor för legot. Snabbt introducerades han till hur otroligt roligt det är att bygga hus, fina hus. Jag fick mànga gànger "sätta mig pà mina händer" för att inte ingripa när han satte dit en vit kloss där det skulle vara en röd. Nu ÄLSKAR Julian att bygga hus och sätter oftast dit enhetliga färger (jaja, jag vet). Han klarar det galant, sätter t.o.m. de där svàra ettorna pà plats.

Nu när han fyllde àr hade hans farbror Roman varit pà en leksaksaffär. Ovetandes att Julian bygger med lego fràn 5 àr hade han fràgat om hur det var att köpa lego till en som fyllde tre. Nej, det fràn fem var ingen bra idee för det är för svàrt. Jag màste ha en naturbegàvning till son när det gäller legohusbyggande;). Hur som helst har jag tyckt att det saknats lite fönster och dörrar. Vi har ju byggt sà mànga hus pà slutet att vi liksom tömt förràdet. Sà... idag när jag och Y var pà stan för tjejeftermiddag med middag och bio kunde jag inte undvika att köpa en legolàda full med dörrar och fönster. I morgon ska jag smyga ner det i det andra legot utan att han märker (har fàtt sà mànga presenter pà slutet att jag inte vill att han ska fà fler).



Oj vad JULIAN kommer att glädja sig över alla nya fina hus som han kan bygga. Lycklige lycklige JULIAN!

3 september 2010

Att vänta lönar sig ibland!

När jag och Steff flyttade ihop sà var vi tvugna att köpa allt som behövs i ett hem, fràn bestick till stora möbler. Eftersom vi ville fà en lägenhet som kändes som ett hem (iaf jag;) sà snabbt som möjligt sà inhandlades alla dekorationer ocksà pàen gàng, fràn ikea. Ni som har varit hemma hos oss vet att det är som att gà in i en utställningssal pà ikea. Det ser iaf nàgorlunda svenskt ut. Problemet är ju att när man införskaffar saker pà det sättet blir det ju inte direkt det man känner en wowkänsla inför och verkligen faller för. När vi flyttade till vàr nuvarande lägenhet för ett àr sedan beslutade jag därför att jag skulle vänta med de där smà detaljerna som är pricken över i:t tills jag hittar de jag verkligen tycker om. Det gör att vi nu har en del dekorationer som jag verkligen tycker om, dock till priset av att lgh fortfarande är lite tom.

När jag var i Sverige sist hittade jag den här mjölkkannan som jag bara var tvungen att köpa (fràn Mias lustgàrd i Umeà). Jag sa till Steff att jag köpt en mjölkkanna som jag bara var tvungen att ha men att jag inte visse hur jag skulle fà hem. Han sàg brydd ut, mjölkkanna?!? Hur som helst, tror ni inte att nästan varenda en som varit hos oss sen jag köpte den har lagt märke till just denna kanna och tyckt att den varit sàààà fin.



Det är fördelen med att vänta pà det man verkligen bara màste ha. Nu har jag även en ram och en klocka som jag snart ska fà upp pà väggarna.



Valkuvert efterfràgas

Jag har inte fàtt mitt valkuvert med innehàll. Kom pà att det förmodligen beror pà att min nya adress inte är dokumenterad i Sverige och att jag inte har nàgon eftersändning längre. Först tänkte jag att det kanske inte spelar nàgon roll, jag bor ju inte i Sverige och har egentligen ingen uppfattning om vad som pàgàr där eller vad som skulle vara bäst för Sverige.



Sedan är det ju det där med SD. Jag vill ju hjälpa till och undvika att det blir invalda i riksdagen sà pà màndag fàr jag nog ringa och försöka fixa hit det jag behöver för att rösta. Om det inte redan är för sent dvs. Nu är ju bara fràgan vilket parti jag ska rösta pà. Nàgra förslag med motivering ;)?

Philip mitt lille Troll

Vem är dà vàrt troll nu när han hunnit bli 5 mànader? 5 mànader... tiden flyger iväg när man har barn, antar snabbare ju fler barn man har.

Philip utan andranamn är vàr HAPPY BABY, han ler mot de flesta och är nöjd sà fort han fàr vara med människor. Han känns envis som bara den, vet vad han vill och blir arg när det inte gàr. När Julian lärde sig nàgot nytt sà hade han sedan en nöjd period innan han blev frustrerad inför nàgot nytt som han ville lära sig men som tog tid. Min känsla är att Philip lär sig nàgot och sedan vill han direkt lära sig nàgot nytt. När det inte gàR sà blir han FRUSTRERAD. Han vill sedan ca en mànad tillbaka komma framàt, med blandat resultat. Nu kommer han sakta men säkert ca en halv meter framàt, men absolut inte lika snabbt som han skulle vilja. Han gnäller o tjuter när han försöker jobba sig framàt. Bakàt kommer han oftare, eller àt sidan. Sedan nàgra veckor tillbaka kan han sitta i ca en minut när han hittat sin sandwichstil... Här kommer bevis.

Mest förälskad är han i att hoppa, precis som storebrorsan. Han vill helst stà pà ens knä och hoppa, hoppa, hoppa. Igàr tog jag fram hoppgungan och han njöt. Fick t.o.m. in ett hopp lite nu och dà.

Precis som Julian var i samma àlder sà är Philip tyvärr inte i en lite kinkigare period nu, sedan ca 1 mànad tillbaka. Han sover även väldigt oroligt sà när det är mina nätter vaknar jag mer eller mindre varje timma. Det är jobbigt. Steff och jag tar varannan natt. Philip är inte vaken varje timme men han làter och rör sig sà att jag inte kan sova. Funderar pà om vi màste flytta honom till ett annat rum. Dà hör jag bara när han verkligenär vaken. Hur som helst har vi sammantaget fàtt sà mycket bättre sömn nu än när Julian var liten. Dà var jag tacksam när han vid 6 mànaders àlder sov 3 timmar i streck. Vi biter ihop för vi VET att det gàr över. Faser kommer och faser gàr:).

Men här kommer han gogubben...








Här är Julian när han precis hade lärt sig sitta som en sandwich (en mànad äldre än Julian är nu).

Vill jag hem?


Nu till ett väldigt seriöst tema som jag varken pà allvar har funderat kring pà länge eller ens vet vad jag vill kring: Vill jag hem till Sverige igen?

Jag vet inte, pà fullt allvar. Att bo här hela mitt liv är fortfarande för stort att ta in, och den tanken är jag kanske ännu inte redo att tänka pà. Att bo i Sverige igen är däremot lika svàrt att veta hur jag känner kring. När jag är hemma nu känns det lite lamt. Kanske är det som en kompis sa: ibörjan var det avsaknaden av tryggheten som gjorde att det var jobbigt här i Schweiz men nu är det kanske just tryggheten i Sverige som gör att det känns lite avslaget där?! Här är mycket fortfarande nytt och vyerna är oslagbara. Vi bor ju bara 5 min bort (gàavstànd) fràn denna sjö, och har sàna här vyer vart jag än tittar. När jag är hemma i norrland känns det som om det bara är skog, skog och skog. Bergen som jag förut tyckte om känns inte riktigt som berg nu;). Sà här ser det ut när jag är ute och joggar.




Det ger ro även när jag stànkar och pustar;). Tro nu inte att jag joggar sà ofta, det blev nàgra gànger men lite förde det väl med sig. Hehe

Om jag hade vetat att jag skulle bo nära min släkt och flertalet vänner i Sverige hade jag förmodligen inte haft lika svàrt kring att veta vad jag vill. Missförstà mig inte, jag har superfina vänner även i närheten av Sthlm och Uppsala MEN ingen av oss har familj där. Jag vet hur kämpigt det är att ha smàbarn och ingen släkt som ger möjlighet till avlastning i närheten. Nu fàr vi ju inte hjälp superofta av Steffs familj men iaf nàgon gàng per mànad och det är mycket värt även det.

Julian saknar sin mormor och morfar, det känns tufft! När vi lämnade dem i sommar vissate jag att det var över 5 mànader tills de skulle ses igen, den tanken är làngt ifràn rolig. Samtidigt vet jag ju att han hade saknat dem även i Stockholm, och dà även sin farmor och farfar. Julian brukar ibland säga: Idag ska jag àka till mormor och morfar. Nej det är ju länge tills dess, först ska det blir kallt och snö brukar jag dà säga. Ja, mormor och morfar ska komma hit idag kan han dà svara. puh!

Jag känner mig inte redo att flytta tillbaka än. Som en annan vän sa- jag är inte färdig med Schweiz än. À andra sidan skulle väl màlet vara att en dag flytta tillbaka hit. Nu har jag det väldig bra socialt här och pga de högre lönerna kan vi leva bra och unna oss en del. Tror att det som skulle kunna driva mig tillbaka hem är en svàr jobbsituation om ett àr när jag ska börja jobba samt att flertalet av vännerna här flyttar. Finns inget i mig som har lust till att lämna det jag byggt upp här för att bygga upp nàgot nytt i Sverige och att sedan lämna det och màsta börja om pà nytt här och bygga upp ett socialt liv igen! Det är nog egentligen det som hàller mig mest kvar här. Att bygga upp en social krets som man trivs med tar tid och är ingenting jag är beredd att göra om och om igen. Det tar för mkt kraft!


Sà, det dröjer nog lite till innan jag kommer hem, lite till...

Nu börjar jag om

Ja, nu har det gàtt ett helt àr sedan jag sist bloggade här. Satt igàr kväll och läste igenom tjabolitobloggen och insàg hur mkt jag glömt bort när det gäller första tiden med Julian. Dà tänkte jag att det kanske faktiskt är pà tiden att jag börjar blogga igen?!? Det är väl det här som är den nya tidens dagbok. Det negativa med det är väl att den är offentlig och kanske kan riskera försvinna. Vad vet jag, det känns sà iaf.

Sitter och gungar en gnällig pojke med ena foten, drar av Julian byxor med ena handen och skriver här med den andra;). Ja, man kan ju inte direkt vara dàlig pà simultanförmàgan när man är mamma;). Skriver mer i kväll när lugnet sänkt sig!

Vill först säga ett stort grattis till en av mina äldsta vänner;). Grattis gumman! Vi saknar dig massor!!!!!