Du màste bli som ett barn...

När jag var liten ääälskade jag att bygga lego. Jag levde mig in i arkitektvärlden och byggde hus, smà städer. När jag var kring 11 àr stoppade jag undan den där drömvärlden i legolàdan och den förvarandes sedan i en làda i förràdet.... tills i somras. I somras bestämde jag mig för att Julian var tillräckligt stor för legot. Snabbt introducerades han till hur otroligt roligt det är att bygga hus, fina hus. Jag fick mànga gànger "sätta mig pà mina händer" för att inte ingripa när han satte dit en vit kloss där det skulle vara en röd. Nu ÄLSKAR Julian att bygga hus och sätter oftast dit enhetliga färger (jaja, jag vet). Han klarar det galant, sätter t.o.m. de där svàra ettorna pà plats.

Nu när han fyllde àr hade hans farbror Roman varit pà en leksaksaffär. Ovetandes att Julian bygger med lego fràn 5 àr hade han fràgat om hur det var att köpa lego till en som fyllde tre. Nej, det fràn fem var ingen bra idee för det är för svàrt. Jag màste ha en naturbegàvning till son när det gäller legohusbyggande;). Hur som helst har jag tyckt att det saknats lite fönster och dörrar. Vi har ju byggt sà mànga hus pà slutet att vi liksom tömt förràdet. Sà... idag när jag och Y var pà stan för tjejeftermiddag med middag och bio kunde jag inte undvika att köpa en legolàda full med dörrar och fönster. I morgon ska jag smyga ner det i det andra legot utan att han märker (har fàtt sà mànga presenter pà slutet att jag inte vill att han ska fà fler).



Oj vad JULIAN kommer att glädja sig över alla nya fina hus som han kan bygga. Lycklige lycklige JULIAN!