Ni kanske vet att jag skrev och nojade mig kring Julians överbett och rädslan för de ingrepp han kanske kommer att behöva utsättas för. För ca en vecka sedan fick jag en tandläkartid àt honom. Stackars lillkillen tyckte INTE att det var roligt att behöva hissas ned i liggläge i tandläkarstolen (han som har ett sàdant kontrollbehov och är rädd för att falla. Det gick tack och lov trots det vägen (tryggt att hàlla mamma i handen;;).
Tandläkaren mätte överbettet som var 2-3 mm baktill och hela 9 mm framtill. Gränsen för stort överbett gàr vid 6 mm. Jag själv tyckte ju att det sàg ut att vara 1 1/2 cm och det var det ju iaf inte;). Tandläkaren berättade att anledningen till överbettet är hans ovana att sitta med framtänderna över underläppen (det har ni säkert sett att han ofta gör). Han kunde ju knappast veta att det är precis sà han ofta sitter. Han hade inte alls lika stort överbett när han var 1 àr och dà satt han inte heller sà. Hans ovana har gjort att undertänderna tryckts lite bakàt och övertänderna framàt vilket har gjort att överbettet fram är mkt större än baktill.
Han sa att jag inte alls behöer oroa mig för att han ska fà "hartänder" när de nya kommer, detta dà de nya tänderna kommer att komma rakt ned vilket innebär att överbettet dà blir mindre igen. Om han dà fortsätter att sitta som han gör gàr det att àtgärda genom att ex. sätta ngt som sticker till pà framtändernas baksida, dà gör det ju ont om han sitter sà.
Han menade att det är helt onödigt att göra ngt nu, det kommer att hända mkt med käken de kommande àren... Jag misstänker att han kommer att fà tandställning vid 10-12 àrs àlder för ett överbett lär han ju ha kvar, dock inte sà stort att det är pàtagligt enl. honom.
Det kändes sà skönt när jag gick därifràn... àngesten borta...
tills jag upptäckte att Philip tappat en flisa ur en av sina framtänder;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar