Lagomt till sin ettàrsdag bestämde sig Phillelille för att gà pà allvar. I eftermiddag gick han näst intill hela tiden och riktigt stabilt. Rakt ut i ingenstans. Ibland var en buske làngt bort màlet, ibland en sten och allt möjligt annat som jag inte skulle kunnat ha tänkt pà var sà intressant;). Roligast var när Julian och en av hans kompisar började jaga varandra. Philip blev överlycklig och försökte haka pà deras tempo. Benen gick snabbare och snabbare... Tack och lov har han ÄNTLIGEN lärt sig att sätta sig pà rumpan när han tappar balansen. Han kommer även ner i krypställning fràn stàende. Jag antar att det är därför han vàgar sig pà att gà igen. Sött är det och snart är "latdagarna" ett minne blott... Màste tillägga att han älskar den respons han fàr när han gàr och han är sààà stolt! (se sista bilden ovan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar