Jag skulle oxà varit rädd

I söndags firade vi samichlaus med Steffs familj. Det är motsvarigheten till jultomten men han kommer den 6:e december och ger barnen en pàse med nötter, choklad och frukt. Han läser ur sin bibel vad barnen har gjort som är bra under àret men oxà ngt som är mindre bra. Sägen är att de där svarta personerna ni kan se, schmutzlis, tar barnen med sig i säcken om de inte varit tillräckligt snälla. Ja jag vet.... fruktansvärt, som sagt: jag skulle oxà varit rädd! Hur som helst fick Julian ingen kunskap om vad Schmutzli egentligen gjorde och det var ju bra.

När Samichlaus började prata trodde jag pà allvar att Julian inte andades och tänkte att snart svimmar han. Det gick dock bra och Julian skrattade t.o.m. till när Samichlaus tappade sin mössa;).

Efter det här màste ju Julians möte med den svenska tomten kännas som en barnlek...

Nyhetens behag

Otroligt vad mycket matrester som fàr plats i visdomstandsgropen.

Trevlig info va?!?

Olycksdag?

I morse var Philip själv i barnrummet medan jag gjorde frukost àt Julian. Dà hör jag en krasch och sedan börjar Philp gràta. Där hittar jag honom brevid en massa krossat glas och en halv lampa... tack och lov oskadd!

Sen skulle han öva lite pà sitt gàende, han var nära bordet sà jag släppte pà min "fàngaberedskap" och vips föll han i golvet med huvudet först... gràt, gràt, gràt...

Hur ska den här dagen sluta?

Tufft nu

Trött, tröttare, tröttast... nu är det tufft! Om vi inte hade tagit varannan natt sà hade jag inte suttit här nu, dà hade jag legat under täcket och bara vägrat kliva upp...

Philip sover förskräckligt dàligt nu. Vid 4 mànaders àlder förvärrades hans sömn men det var ändà ok. För nàgon mànad sedan blev det ännu värre och nu är det outhärdligt. Natten till tisdag väcktes jag av honom varje halvtimme med start 21:00, I natt fick jag iaf 3 h ostörd sömn mitt i all kaos. Vi hade tänkt ta itu med hans dàliga sömn innan Sverigeresan men nu när vi misstänker att den beror pà separationsàngest skulle det väl kanske inte ge ngt att försöka nu.

Började nästan gràta i natt när jag tänkte pà sverigeresan. Jag ska ju vara de sista 10 dagarna ensam utan Steff och om det här sömnmönstret inte har ändrats blir det en terror. Jag kan ju inte sova igen ngt under dagarna, inte nu och inte dà. Känns sà tràkigt om det blir sà när de här resorna betyder sà mkt för mig, det var ju 5 mànader sedan jag var hemma.

Jaja, jag ska inte ta ut det i förskott men jag känner mig inte sà optimistisk. Nu gäller det att dricka cola sà ska jag komma igenom den här dagen oxà. Förresten sà har de flesta förändringarna kring J gàtt enklare i Sverige sà jag hoppas att detta mönster bryts där. (iom att de flesta mönster bryts när man är pà semester)

Han är värdens sötaste lilla terrorist iaf;)

Ett första möte

Finns det nàgot finare? Julians första möte med sin lillebror. Känsligt för alla parter;)

Slakten!

Kan inte hjälpa det màste visa er bildbevis pà slakten! Nu har ju det mesta av blodet redan torkats bort annars hade jag nog varit tvungen att sätta àldersgräns pà det här klippet. Känsliga tittare varnas;)

Tyvärr syns inte blodet pà badkaret pga den dàliga filmkvaliten.

Philip har börjat gà

I söndags tog Philip, dà 8 màn och 5 dgr, oss alla pà sängen genom att plötsligt ta sina första steg. Vi kunde inte tro det var sant. Jag tänkte att det nog var en lyckoträff och inte ngt som skulle hàlla i sig men tre dagar senare ser det ut sà här...

Han har börjat försöka balansera alltmer. Rusar inte iväg, okontrollerat som tidigare, utan tar oftast ett steg, stannar upp för att hämta balansen och sedan ytterligare ett osv.

Sà liten men sà stor...